Carina och Leif Asp - Lillhuldas kennel

Berätta lite om er själva:
Vi träffades och blev ett par i unga år. Carina uppfödd ”på landet” med djur, natur och jakt som ett naturligt inslag, en höjdpunkt, var när jag fick förtroendet att följa med pappa och ”släppa dreven”. Leif som då bodde Mariannelund hade däremot inte denna erfarenhet utan lockades med av bara farten. Idag ägnar vi all den tid vi lyckas få över till att jaga, träna våra hundar, starta på prov, Leif dömer på prov och Carina går domarutbildning.

2001 fick vi förmånen att bygga vårt drömhus (vårt tredje hus) som ligger utanför Eksjö vid sjön Södra Vixen, granne med Skedhult.

Vi såg att ni hade Golden som första hund, hur var dom
Att det från början blev Golden var en slump orsakad var att det i Mariannelund bodde en familj som födde upp golden. Vi köpte dock inte vår Mac där utan han kom från Knäred Fetching Dorcas allias Mac. Genom Mac lärde vi oss en massa. Vi lyckades säkert att åstadkomma alla fel som man bara kan lyckas med på sin första hund. Den här historien skulle bli alldeles för lång om vi skulle återge allt.

Mac var en snygg och egensinnig (troligen på grund av brister i lydnaden) hane. Vi åkte på den tiden land och rike runt och ställde ut honom. Givetvis tränade vi även spår och han var en ”djävel” på att leta upp skadat vilt. Problemet var bara att Carina fick ha spårlinan virad flera varv runt magen för att kunna bromsa upp hastigheten något.

När Mac var 2,5 år flyttade vi till Eksjö och kom då i kontakt med ”Eksjögruppen”, under ledning av Lennart Rostedt och Pelle Björk, och vi fick upp ögonen för att träna apportering. Inte för att Mac inledningsvis visade något större intresse för detta och det är än idag ett frågetecken för oss hur Pelle Björk lyckades få honom att apportera spontant. Nu började vi istället åka land och rike runt på jaktprov med mycket varierande resultat och någon stjärna inom detta gebit blev tyvärr aldrig Mac, en 2:a i öppen klass känns ändå så här i efterhand helt okey.

Leif och jag har varannan hund, eftersom Leif tränade Mac, blev Blåguls Sonett min nya hund och träningskompis. Nu hade vi satsat på mer jaktlinje och förhoppningen var stor. Förmodligen var vi fortfarande allt för mycket noviser och vi kom aldrig till den högre klassen på jaktprov men däremot så blev vi eftersöksspecialister på klövvilt.

Hur kom det sig att ni skaffade Labbe
Detta var operation övertalning från Leifs sida. Han hade gett sig tusan på att han bara skulle ha en labbe. Jag däremot, envis som synden, tyckte att vi skulle ha en jaktgolden till.

Jag höll emot tills Little Owls Alberta var tre veckor då valde hon mig. En gul tik som vi döpte till Hulda. Hulda är stamtiken i vår uppfödning och mormors, mormor till den yngsta tiken Grynet Mollvig som Leif tränar idag.

Hur skiljer sig Labben från Golden?
Den största skillnaden tycker vi är utbudet på bra avelshundar, det finns ett bredare avelsmaterial att välja på inom Labrador. Men en bra jakthund är alltid en bra jakthund och då spelar inte rasen någon roll.

Hur meriterar ni era hundar?
Vi meriterar hundarna på B- och A-prov även om det inte blivit så mycket A-prov men vi kommer igen när våra yngsta hundar ”vuxit till sig”

Vilka egenskaper tycker ni är viktiga?
Samarbetsvilliga, arbetsvilliga, uppmärksamma med god koncentrationsförmåga och ett stabilt psyke. Dessa egenskaper tycker vi är viktiga och dagens provformer ger ett bra mätvärde på de goda retriever egenskaper som vi vill ha på våra hundar.

Vad tittar ni på, när ni letar hane till era tikar?
Vi försöker att hitta en bra kombination till vår egen linje.

När vi är ute på prov så passar vi givetvis på att ha ögonen öppna på hanar och deras avkommor som startar på prov. Friska sunda med stor arbetsvilja. En hund som är ”ett” med sin förare kan få håret att resa sig på vem som helst.

Hur mycket tid lägger ni på träning av hundarna?
Oftast känns det som att arbetet inkräktar allt för mycket på fritiden så vår ambition är vanligtvis större än vad vi lyckas få till i träningstid men de unga gör vi någonting med varje dag. Vardagslydnad och kontaktövningar tycker vi är viktigt på den unga hunden. Den mörka årstiden begränsar träningsmöjligheterna, men målsättningen är 2-3 ggr / vecka.

På hösten är vi ute och apporterar flera gånger i veckan och då försöker vi ta tillfällen till träning som bjuds.

Har ni några goda råd att dela med er av?
Planera din träning, var noggrann och konsekvent.

Tycker ni att dagens jaktprovsformer är bra?
Ja, vi tycker att dagens provformer har utvecklats och detta leder då i sin tur till att även våra hundar utvecklas. Här vill vi betona vikten av en god dialog och delaktighet mellan rasklubbar, specialklubbar, förtroendevalda, domare och funktionärer … vilket kommer att ytterliggare stärka standarden och utvecklingen av våra hundägare och hundar.

Vad tycker ni om det delade championatet?
”För mycket och för lite skämmer alltid” Vi ser risker med att det blir ytterligheter på båda håll. Det optimala är en sund själ i en sund kropp.

Berätta om någon favorithund i er uppfödning?
Det blir inte lätt eftersom alla hundar vi har eller har haft varit personligheter, var och en på sitt sätt. Vi får alltid lära oss nya saker med stor ödmjukhet.

Därför blir det - Leifs SJCH Little Owl´s Alberta 

och  Carinas SjchNjch Lillhuldas Helga - våra två första labradorer. 

Hulda och Helga var våra första labradorer och genom dessa hundar har vi lärt oss mycket, det kanske allra viktigaste, att det finns alltid något nytt som väntar ”bakom krönet ” och att träningsmetoder hela tiden förändras och utvecklas. Det tror vi är den största lärdomen………………………..

Vilka är ni nyfikna på?
Ove och Maria Cedersmyg, Korpklons kennel